Äntligen! Efter att ha sprättat upp alla sömmar tre gånger och ändrat precis ALLT på tunikan, så ser den inte längre ut som något jag ärvt av Gustav Wasa. Vad skall man med mönster till om man ändå gör om alltihop? Man undrar.... Nåja, nu kan jag ha den på mig utan att Roger ligger och vrider sig i skrattkramp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar